Hustru till utexaminerad från Narconon

Danaria B.

Inom en vecka efter det att jag gift mig upptäckte jag att min man tog droger. Jag blev helt förkrossad.

Kanske var det något som jag helt enkelt inte ville veta. Skygglapparna är på, för man vill ju tro att den man ska leva med livet ut inte ska komma att förråda en på det sättet.

Jag sade till honom att jag var mycket arg och att jag inte förstod. Jag var verkligen chockad – ”Hur kan det här ha hänt?” Han tittade på mig och sade – han föll på knä och sade: ”Kommer du att lämna mig?” Jag ville nästan inte tala med honom. Det var han som sade att han ville gå till Narconon.

Jag tror inte jag skulle ha härdat ut om han inte hade varit villig att göra de ändringar som han måste göra.

Skillnaden efter att han hade gjort klart programmet var som natt och dag, om man jämför hur han hade varit tidigare med hur han var nu.

Den mängd omsorg och den mängd eftertanke han visade i somliga saker han sade till mig och i en del andra saker han berättade om, en del av vad han bekände för mig – jag var helt paff. Han hade aldrig varit så ärlig.

Det var uppfriskande. Min reaktion var: ”Jaså, det här är den jag gifte mig med.”

Jag är ytterst tacksam för allt som Narconon har gjort – deras stöd, själva programmet, att min man fick sin ansvarskänsla tillbaka.

Vi har nu två döttrar, en på 2 ½ år och en på 1 år. Och min man utbildar sig nu till sjukskötare.

Jag saknar ord för att beskriva hur allt har förändrats och hur annorlunda och häpnadsväckande det är.