Far till utexaminerad från Narconon
Gary J.
Min son var en bra pojke. Jag är säker på att han drack för mycket, att hans alkoholkonsumtion var alltför hög, förmodligen från slutet av high school till collegeåldern. Därifrån gav han sig direkt in i polisyrket.
Det är mycket påfrestande. Han såg en hel del av livets smutsiga sida. Han såg mord och knarkaffärer och … Alla de ruskigheter som vi ser på nyheterna – han var mitt ibland allt det.
Han kände andra poliser som också höll på med detta dagen lång, och gick till en lokal s.k. ”snutbar” och återupplevde alltihop under hela kvällen. Så han var alltid spänd som en fjäder och alkoholen blev väl en naturlig tillflykt under de omständigheterna.
Han umgicks inte med familjen på kanske ett halvt år eller så.
Han höll sig borta från fester, julaktiviteter, släktträffar, somrar osv.
Han sade att han ville göra något produktivt för att få bukt med sitt tillstånd. Jag sade: ”Javisst.”
Jag tror att han pratade med intagningsrådgivaren här några gånger under en period av två, tre veckor.
Vi åkte hit med hans pick och pack och jag lämnade över honom. Sedan gick han igenom programmet.
Han blev friskare, han blev – han kom på rätt köl igen, så att säga. Och eftersom han var borta från alkoholen, blev han ju sig själv igen.
Genom Narconon fick jag min son tillbaka. Och vår familj fick en bror och en morbror. Han är tillbaka. Det var honom som vi saknade. Cirkeln var sluten.
Det tycktes ge honom livslusten åter, han skapade sig ett nyttigt liv igen. Och nu när han arbetar här, kan han utnyttja alla sina talanger till fullo. Så jag är verkligen tacksam.
